Måndagsmixen, 1/3

När man fastnar i arbetet med att göra en schysst playlist är ett bra tips att slänga in en Bryan Ferry-låt. Det verkar alltid lyckas någorlunda bra.

Vecka 9.

Konsert: Beach House

Rekordlång kö till Debaser när blogghypade bandet Beach House gästade Stockholm. Skattlistan var där, köade tappert på iskalla fötter och avnjöt en strålande kväll med juvlig stämning och en strålande gåshudsframkallande konsert.  I kön stod förväntandsfulla fans i alla åldrar och kön. Alla var där! Skattlistan språkade med två Irländare som tagit en dagstur med RyanAir till blöta Stockholm för att lyssna på Strandhuset - eloge där. 

Beach House vinner på enkla suggestiva arrangemang och tydliga men mystiska melodier - stämning och minimalism. Victorias mäktiga röst som sjunger om djur och romantik (har uttalat att musiken gör sig bäst att hångla till i baksätet av en bil, inte testat...än) och får oss att tappa andan. Avslutande första spåret "Zebra" är magiskt med en stadig plockande gitarr och programerade trummot. Prince " I would die 4 U" drar igång dansgolvet just när vi tagit farväl av bandet.  Vi köar igen för jackorna till Dj Jonathan Johansson som lirar Göteborgs hjältarna Tough Alliance. Kvällen är komplett... Enligt säkra källor och publibegäran kommer Beach House tillbaka till oss inom en snar framtid. Don't miss it for the world. 

Lyssna på Beach House här (Spotify) Myspace här 

En kärlekshistoria: Rush (del 2)

Bara som ett komplement till nedan fantastiska klipp kommer här orginalet. Vassego, denna video stavas Neil Peart (från 3:22 och frammåt).

YYZ

Kanske den bästa Rush-cover jag sett.

För att citera upphovsmakaren: "I'm 11-years old. Arrangement was hard and so both footwork on baseline. "

Nu är det fredag!

En kärlekshistoria: Rush (del 1)

Jag har blivit lite nyförälskad i detta fantastiska rockband. Med ett par inlägg ska jag förklara varför.

Dagens Låt - Robyns back!

Mr. Diplo är involverad och det doftar ljuv vår och festivalgung kring den här biten- Pepp, Hepp! Nytt med Robyn här!

Måndagsmixen, 22/2

Vad hände med Shonen Knife egentligen? Jo de fortsätter släppa plattor, turnera osv. Fin låt på veckans mix.

Gluey feathers on a flume

Vi avslutar heartbreak-veckan med ytterligare en Bon Iver, fast denna gången vackert tolkad av Peter Gabriel. Ni gör helt rätt i att använda er av länken nedan, tro mig.

Nu ser vi fram emot en ny, händelserik vecka. The slate is wiped clean.

Herzbreak Hotel

Nick Cave får ursäkta, men den riktiga kungen av svettigt dekadent gubb-heartbreak visar här att han är både galnast och mörkast. Publiken, bestående främst av tyska ungdomar som var där för att se mer lättsmälta band, låter sig dock inte övertygas.

I vilket fall som helst så är det ett fantastiskt klipp.

Heartbreak-veckan fortsätter

Lika gärna krama ut det sista. Snart blir det ljusare, snart är det vår. Snart är det festival, dans och skratt. Men inte än.

Måndagsmixen, 15/2

I går var det alla hjärtans dag. Idag är det alla brustna hjärtans dag.

Veckans mix.

Xīn nián kuài lè (Happy New Chinese Year) - Tigerns år!

Skattlistan firade kinesiskt nyår med guidad tur på Östasiatiska museet, Kinamat, Kinafilm och inte minst en sväng om i Kinesiska musiken. Den kinesiska populärmusiken må vara den genren vi är minst beresta inom men vi har skrapat ihop en fin liten blandad mix av sånt vi kom över på kort tid.

Här nedan följer en lista på fina band i blandade genrar att luta örat mot.

My Little Airport (Indiepop), SUBS(Punk), Zhou Jie lun (soft R'NB), Anonym bissar funk, Jay Chou

Bild ovan: Kinesiske konstnären Yue Mingjun

Snart helg då

Girls - bra band namn, bra låt och bra text och bra video. Får den helt enkelt ut ur huvudet. 

Här har ni 7 min cinematisk resa. Romantisk, episk, desperat och  starkt i mina öron/ögon. 

Veckans skiva: Mahavishnu Orchestra

Mässande hippiekörer, vansinniga stråkar, det hårdaste trumspel du hört och en gitarrist med storhetsvansinne. Allt sammantaget visar Visions of the Emerald Beyond (1974) upp alla de kvaliteter som krävs för att förtjäna utnämningen "veckans skiva" här på Skattlistan.

Geek-trivia: Narada Michael Walden (trummor) kom senare att ha en framgångsrik karriär som producent med bl.a.Whitney Houstons "I Wanna Dance With Somebody (Who Loves Me) på sitt samvete.

Freaks and Geeks R.I.P (del 1 av 2)

I år är det 10 år sedan kultserien Freaks and Geeks gick på tv i Sverige (här kallades den Nollor och Nördar). Det blev bara en säsong, bara 18 avsnitt. Precis som Lars von Triers "Riget" får vi aldrig (?) veta vad som hände runt hörnet för våra kära karaktärer. F & G var inte bara genombrottet för Judd Apatow som var en av skaparna av serien och skådespelare som James Franco, Linda Cardellini, Jason Segel och (naturligtvis den numera überpopuläre) Seth Rogen. Det var en unik serie som vågade vara ärlig, rolig, allvarlig och nostalgisk - utan för den delen spilla över. Frågan är om en tonårsserie någonsin har haft karaktärer som F & G?

F & G fångade en termin i världshistorien; 1980-1981. Det var därför viktigt att skildra tonåringarnas liv i en exakt kontext av kultur, film, tv, mode och inte minst musik. Band som Van Halen, The Who och Rush var ständigt återkommande i karaktärernas värld. Även Grateful Dead får en avgörande betydelse i det sista avsnittet. I ett avsnitt är Rogens karaktär Ken sur för att han var tvungen att välja polarna före en rockkonsert med Ted Nugent. Att titta på F & G innebär att en värld av fantastiska musikreferenser öppnar sig från det sena 70-talet och tidiga 80.

I del 1 av denna hyllning ger vi er titelspåret som inleder alla F & G: Joan Jett's "Bad Reputation".

Måndagsmixen, 8/2

Jag vet att jag gör det är lite väl enkelt när jag slänger in två av hennes låtar, men hon är ju ändå Skattlistans first lady, right?

:-)

Veckans mix hittar ni här.

Konsert: Delphic

Strax efter midnatt kliver manchesterbandet Delphic upp på scen inför ett redan svettigt dansgolv på Debaser Medis. Bandet är enligt mina nyfunna londonvänner "the next big thing" i Storbritannien. För mig behöver denna beskrivning inte nödvändigtvis ge goda förväntningar, men debutskivan Acolyte har gått i flera omgångar under veckan i iPhonen - och jag har gillat det jag hört.

Live funkar faktiskt Delphic riktigt bra; uppbackad av en trummis som sätter grundbeatsen exakt kan de tre medlemmarna gör upplevelsen så fet och dansant som man hade hoppats. Om inte basen känns i mellangärdet så känns den nere i fotsulorna. Den taktfasta baskaggen, melodierna och syntlooparna gör att det är svårt att stå still (även om skribenten var en aning trött med en innebandymatch och en timme på dansgolvet i kroppen). Delphic har bra låtar - vilket räddar dem från att bara vara ett rykte om "the next big thing". Kombinationen av Bloc Party och New Order-doftande brittisk rock och ren klubbmusik funkar. Som bäst låter de som ett M83 som hellre vill underhålla och få dig att dansa än bli berörd. Det är ett gott betyg.

Bästa låt: Submission

Veckans trummis: Cozy Powell

En av världens bästa trummisar körde ihjäl sig i en SAAB 9000. Är det inte på tiden att vi slutar dalta med SAAB?

Veckans skiva: Hot Chip

Brittiska Hot Chip har nyligen släppt sin fjärde platta. Med sitt mjuka sound, enkla sväng och helt igenom cleana produktion får "One life stand" bli veckans skiva på Skattlista.

Gubbigt deluxe

The Faces gör en cover på en av Paul McCartneys bästa låtar.

Torpedos

From Russia With Love

TORPEDO | MySpace Music Videos

Djungeltrumman sprider ordet om Svensk pop som hajpats av själva Justin TImberlake him self (inte bekräftade uppgifter) och spelar just nu in i L.A. Hursomhelst om det låter bra i dina öron oavsett hype så lirar dom på Malmen i Sthlm i morgon kväll. Skattlistan ska försöka närvara och utvärdera detta.

http://www.torpedo.se/

Standing in the Rain

Jag är lite kluven. Det här borde ju vara bra. Det svänger och alla ser sköna ut, men killen kan ju inte sjunga.