Strax efter midnatt kliver manchesterbandet Delphic upp på scen inför ett redan svettigt dansgolv på Debaser Medis. Bandet är enligt mina nyfunna londonvänner "the next big thing" i Storbritannien. För mig behöver denna beskrivning inte nödvändigtvis ge goda förväntningar, men debutskivan Acolyte har gått i flera omgångar under veckan i iPhonen - och jag har gillat det jag hört.
Live funkar faktiskt Delphic riktigt bra; uppbackad av en trummis som sätter grundbeatsen exakt kan de tre medlemmarna gör upplevelsen så fet och dansant som man hade hoppats. Om inte basen känns i mellangärdet så känns den nere i fotsulorna. Den taktfasta baskaggen, melodierna och syntlooparna gör att det är svårt att stå still (även om skribenten var en aning trött med en innebandymatch och en timme på dansgolvet i kroppen). Delphic har bra låtar - vilket räddar dem från att bara vara ett rykte om "the next big thing". Kombinationen av Bloc Party och New Order-doftande brittisk rock och ren klubbmusik funkar. Som bäst låter de som ett M83 som hellre vill underhålla och få dig att dansa än bli berörd. Det är ett gott betyg.
Bästa låt: Submission
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar